LSC: Hur såg skascenen ut i Edinburgh när började göra musik? Var det svårt att hitta musiker och vem kom på idén att starta ett band? Hur kom ni alla att börja digga ska? Är ni så gamla (ingen förolämpning, jag närmar mig 40 själv) att ni var på plats när 2 Tone brakade loss?
BS: Jag är 42 år gammal, så jag var runt 8 när 2 Tone först kom igång, så jag gick miste om en hel del av den då, men som i princip alla på den tiden var jag ett Madnessfan. Första skivan jag köpte själv var Embarrassment av Madness. Det var inte förrän långt senare som jag fattade att 2 Tone-grejen var en revival av en mycket äldre genré. När vi började fanns det en mindre skascen i Skottland med som Capone and the Bullets, Proi och The Amphetameanies och de hade ett mycket stort inflytande på tidiga Bombskare när det gäller musiken och hur ett skaband skall uppträda live. Bandet bildades 1997 på en Job Club, en sorts kurs med obligatorisk närvaro för arbetslösa, som man blir sänd till för att lära sig slicka frimärken och sånt. Det var efter ett bombhot från IRA mot Grand National som namnidén uppstod, och det var också titeln på en låt av The Selecter som vi gillade. I början brydde vi oss inte om ifall du var en duktig musiker eller ej, du var bara tvungen att gilla musiken. På så sätt var vi egentligen mer ett slags punkband.
2. Är ni bara influerade av av band och artister i baktaktsgenrén, eller finner ni inspiration hos andra artister/band med? Vad slags musik förutom ska lyssnar ni på i bandet?
LSC: Glasgows skinheads har ett gott rykte tack vare Spirit of 69-scenen och George Marshall och det där. Hur är skinheadscenen i Skottlands huvudstad och kommer det skins till era gigs? Har de någonsin skapat trubbel på era gigs? Finns det en rivalitet mellan Glasgows och Edinburghs skins?
BS: Skinheadscenen är ganska liten här, men har varit ganska mycket mer allierad med den antirasistiska rörelsen mer eller mindre från början, så de har alltid varit coola. Det fanns aldrig någon politisk dimension i skinheadscenen, som det fanns i södern eller i Europa. Men det är såklart bara min egen erfarenhet. Vi har egentligen aldrig sett någon rivalitet mellan öst- och väst- kustskins annat än den vanliga skotska öst-/väst- kustska rivaliteten. Men jag skulle säga att det dyker upp precis lika många på något annat gig som det gör på ett skagig här. Och det har, vad vi kan minnas, aldrig uppstått nåt trubbel. Enda trubblet vi haft med en skinhead här, var en grabb som alltid retade upp sig när vi spelade en låt som har en sektion i 7/4-tempo och det brukade förstöra hans dansande. Han brukade ta tag i mig efter giget och högljutt klaga över att vår musik började bli för proggig. Jag brukade säga att vi egentligen inte var ett skaband, utan ett death reggaeband.
LSC: Hur är den, i brist på andra ord, "alternativa scenen" i Edinburgh? Är Oi Polloi representativa för åsikter i scenen? När det gäller skascenen, finns det en djup splittring mellan reggae och ska i Edinburgh, eller dyker rastas upp på era gig?
BS: Inte helt säker på den alternativa scenen, men de är på rätt väg, om de kör Oi Pollois räjs. Deras gör det själv-anda är något vi definitivt står för. På skascenen här dyker alla upp till våra gigs. Rastas, skins, mods, hipsters, metal kids, 80-åringar, you name it. Ska verkar överbygga alla dessa olika grupper. Vi har verkligen alla slags människor på våra gigs, män och kvinnor i samma antal.
LSC: Ni skall spela i Norge, som förmodligen är det skandinaviska land med "bäst" scen. Har ni spelat i Skandinavien förr och vad kan den norska publiken förvänta sig? Var är det längsta från Skottland ni spelat hitintills?
BS: Kan vi ändra "Scandinavia" till "Skandinavia", eller är det för uppenbart? Har aldrig spelat i eller ens besökt Skandinavien förr. Vi ser sjukt mycket fram emot att dra dit, mer än vi gjort på länge. Det närmsta vi varit den delen av världen förr är Shetlandsöarna, där vi varit många gånger, så vi har lite erfarenhet av vikingar. Enligt vår erfarenhet är de i huvudsak vänliga, men fulla.
Det längsta i väg vi varit är i södra Frankrike. Det är rätt svårt logistiskt för oss dra någonstans. Du nämnde Oi Polloi innan, jag tror att ett fyrmannaband är en bra storlek för att resa runt, särskilt längre sträckor. Vi är ett niomannaband. Det är ett mindre regemente. Att organisera ett gig för Bombskare är lite som att förbereda en invasion. Tar sex månader att planera och om du inte har en "exit strategy" så kan många oskyldiga skadas.
LSC: Håller ni på Hibs eller Hearts, elle rbåda två och kommer ni så överens inom bandet? Hur ser den skotska fotbollsscenen ut nu, med Hearts och Rangers i de lägre divisionerna?
BS: Jag är inte riktigt en fotbollsfan, så naturligtvis glor jag på Hibs. Jag skulle säga att halva bandet är fotbollsagnostiker och den andra halvan är jämnt uppdelad mellan Hibs och Hearts. Vi är trots allt ett band från Edinburgh. Fotbollens situation här är gräslig. Alla hatar Rangers, men de flesta är ändå ganska chockade över deras kollaps. Särskilt eftersom det rör sig om skattefrågor. Fair enough, de bröt mot lagen, men när man ser höjden av skatteflykt och korruption i andra företag, så verkar det otroligt hårt.
LSC: Om er musik var en sport och ingen musik, vilken sport skulle den vara? Något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard, eller kanske något helt annat?
BS: Om vår musik var en sport, så skulle den vara en kombination av professionell motorsågsjonglering, olympisk tågslående och extrem strykning.
LSC: Några ord till skafansen i Sverige? Lyssnar ni på några svenska band? Skulle ni vilja spela här och hur skall någon som vill boka er göra så?
BS: Vi känner inte till några svenska band, men hoppas att ni kan rekommendera några. Och naturligtvis skulle vi vilja komma till Sverige, vi skulle komma snabbare dit än en hatt trillar!!
Till alla i Sverige som läser detta, skulle vi bara vilja säga att allt de säger om oss skottar inte är sant. Vi är harmlösa för det mesta. För det mesta...
