Barbed Wire Love-Marky's topp fem

Marky är en mycket klok herre som tipsat mig om så skilda saker som plattor av Mr Review och The Hotknives, båda reppade på den lista, såväl som Pauline Blacks självbiografi. Det är en ära att få in hans topp 5! - red

Här kommer listan från barbed wire love Marky

Top 5 baktaksplattor efter two-tone tiden valde jag. En svår uppgift och en del fick stryka på foten. Bland annat Dr Ring Ding and The Senior Allstars två första fullängdare då de innehåller lite väl mycket ganska dålig toasting och The Cigarres-Time will tell vars låtar var sönderlyssnade av mig när de väl kom på skiva då det kändes som om jag under en period såg dom minst en gång i månaden. Men nu kör vi. Mr Review-Walking down Brentford road (89) Många ska-band efter two tone-tiden envisades och envisas än idag med att tjata om rudeboys, skanking o.s.v i sina ganska fattiga texter. Holländarna i Mr Review var ett av undantagen och är i mitt tycke att en banden som kom efter den tiden med bäst texter, tillsammans med The Hotknives. På denna skiva är det mycket melankoli och misantropi såväl som humor i t.ex Paradise by the Batmobiles dashboard light och ett prov på fin tradition i låten Skampilation (hur många låtar kan du klocka i del medleyt?) Det första i raden av alla deras klockrena släpp. The Aggrolites-S/T (06) När jag hörde den är skivan för första gången så tog det inte många toner innan jag blev med åsikten att det här bandet kunde lätt kunnat agera som studioband hos Coxsone eller Trojan i slutet abv 60-talet och i början av 70-talet. Egentligen skulle vilken som helst av deras fem fullängare kunnat platsa på den här listan men då den här startade min kärlek till bandet så får den bli den. The Hotknives-Live and skankin (89) Jag vill egentligen ogärna ta med en liveplatta men den här med sitt drag i Alcoholic nighmare, allsångsnerven som blir kittlad i Holsten Boys och melankoli i Doin alright och Dont go away...måste bara vara med på listan. Trots att bandet senare blev poppigare så förblir de ett favoritband och kommer undan med nästan vad som helst, precis som Madness. Madness är alltid Madness och The Hotknives är alltid The Hotknives. Hepcat-Out of nowhere (93) Efter en jazzig inledning som nu som då faktiskt funkar och funkade för mig så gör de en kanonbra cover på Hooligan av The Wailers. Precis som efterföljande plattor så är det ingen partyplatta direkt men skönt rocksteadygung som är mycket njutbar. USCB Allstars-Class Brutals (01) Sveriges bästa baktaksband genom tiderna och här ger de lyssnaren verkligen en lektion i Jamaicansk musik. Ska, reggae, rockspeady,mento och dub. 12 steps kan mycket väl vara det bästa ett svenskt band presterat, både före och efter.