Det finns en del skivor som greppar en om pungen, slår en i buken och rent allmänt får dig att knäböja inför högtalarna till stereon från låt 1. Den ger dig en sån känsla som varar hela skivan av total musikalisk tillfredsställelse att du rusar fram till datorn när sista låten hörts, för att kunna delge bloggens läsare den hemliga värld som öppnats för en och det här är definitivt en sådan skiva. Jag recenserar den redan nu efter 2:a lyssningen, men det är definitivt en sådan skiva som kommer att leva kvar och plockas fram för lång framtid.
Den här skivan är lite gammal, men det gör absolut ingenting, den kom redan 2009, men är lika bra i dag. Jag vet inte vad media sa om plattan, men om norsk media är rättvis, så bör den ha fått ett kanonomdöme!
Bandet kommer, likt många bra skaband från Norge och trots att jag mest diggar låtar på modersmål, så funkar engelskan. De har i alla fall med en kul bild i plattans "fordral" (säger man så om CD-skivor?) med en konversation på norska.
Bandet är kanske inte lika, vid första betraktelsen, uppfinningsrika som en annan nordnorsk favorit, Skada Vara, men när man lyssnar på plattan, vinner den på att den stretar åt alla håll på ett positivt vis.
Grunden är ska, ska, ska och de placerar sig någonstans mellan 2 Tone och klassisk 60-tals bluebeat, men det finns även dubbiga låtar som Bonfire, komplett med en melodica som helt klart är chef! Det finns en del melankoliska låtar också, även om Providers of arctic ska är så bra att till och med fåntrattar som Jimmie Åkesson måste känna ett ryck i dansskorna och mycket av plattan säkert kommer att funka på de där långa sommarnattsfesterna med grillad quornfilé och alkoholfri öl. Vill du inte dansa till detta bandet, har du förmodligen något allvarligt fel på förståndet, hörseln och/eller lederna.
Men det som är roligt med bandet är att de har klara influenser från hela den jamiacanska musiktraditionen. Det finns dubbiga ekon, bongotrummor (och är det något som får mig svag för ett band, så är det en skickligt levererad bongo-experience!), blås, men även välfungerande drop-outs och tempobyten.
En annan sak jag verkligen gillar med det här bandet är att de tagit med de där smöriga bakgrundskörerna från sen rocksteady (som Ethiopians) eller tidig roots (som Abyssinians).
Hade jag varit businessman, hade jag satt ihop en turné av nordnorska världserövrare satt till ett soundtrack av baktakt!
Köp plattan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar